Efter att diskutera med flera kompisar, nära och i yttre umgängeskretsen, släkt m.m. så inser jag att vi alla är investerar på ett eller annat sätt. Det som skiljer en investerar från en annan är vad man får ut ifrån investeringen.
Nu kommer säkert många säga: ”Inte är jag någon investerare inte!”. Klart du är! även fast du är en löntagare. DU! just DU! investerar din tid och får n kr betalt för det.
När jag frågar mina ”nära och kära” så säger de att de inte har tid. Klart de har tid. Handlar ju bara om att prioritera i VAD man ska investera sin tid i. Är det på att sitta i soffan och jäsa samtidigt man kikar på en såpa eller kanske ska man investera den tiden att utforska/lära sig något nytt, skaffa en återkommande inkomst ….
Alla är vi investerare, kom ihåg det.
Problemet är som jag ser det att många ”nära och kära” inte har en susning om vad investerande egentligen är. Ta t.ex. exemplet med att de flesta anser att deras eget hus är deras största investering – när huset egentligen uppfyller alla villkor för att vara en skuld…
visst är det så. OM nu huset är en investering så måste det öka mer i värde än vad alla kostnader för huset är, för att få ett positivt penningflöde över tiden.